Jonas Andersson: "Inte främmande för att signa ett år till (med Kazan)"

I dag samlades Tre Kronor, i morgon är första träningen inför LG Games i helgen. Bloggen har fått en öppenhjärtlig intervju med Jonas Andersson.

 (Jonas Andersson på Hovet, sugen på LG Games. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det blev bara fyra matcher i Vancouver. Sedan valde Jonas Andersson att lämna Nordamerika och åka till AK Bars Kazan i KHL istället.

– Jag trivs jättebra, får spela i ett topplag med elva landslagsmän. På så vis var det kanske bra att det blev som det blev, säger han till Bloggen.

Jonas Andersson åkte i september till Nashville – som lovade guld och gröna skogar. Han var med på campen, blev trejdad till Vancouver. Skickades direkt vidare till Manitoba och insåg efter ett kort inhopp i Vancouver att NHL-resan inte skulle bli det äventyr han hoppats.

– Jag är inte nöjd med min egen insats, det är jag inte. Men det handlar mycket om vilka förutsättningar man får också och jag är ju 30 nu. Jag har inte tid att vänta på min chans i farmarligan. Det har jag redan gjorde för åtta år sedan, då jag körde fem säsonger där. Den här gången var det många löften som gavs och inte hölls. Sedan försökte jag jobba på och göra vad jag kunde så bra som möjligt. Men när jag hade varit uppe fyra matcher i Vancouver och blev nerskickad igen och det kändes som att jag inte ingick i deras planer, då var det ingen ide att stanna, konstaterar Andersson och fortsätter:

– Jag tycker inte att jag fick chansen riktigt. Får man bara spela fyra matcher i Vancouver och tre träningsmatcher med Nashville då har man inte fått förutsättningarna. Det hade varit en annan sak om jag hade känt att det som hänt var bra för mig Men så känner jag inte, jag fick inte chansen på det sättet.

Det var många som ville ha hans namn på kontraktet efter VM förra våren där Jonas Andersson gjorde sex mål på nio matcher. KHL-klubbarna lockade med enorma summor men Lidingökillen hade en dröm om att ge sig själv chansen att slå sig in i NHL-på riktigt och skrev på för Nashville:

– Jag gav upp St Petersburg, de var jätteintresserade och det de erbjöd går inte ens att jämför med det jag fick när jag skrev på för Nashville. Man kan säga att jag förlorade pengar på det beslutet, det gjorde jag men för mig var det inget pengabeslut. Jag ville utforska vad jag kunde göra i NHL och jag ångrar det inte. Men det är tråkigt att det blev som det blev. Samtidigt så finns det ingen bitterhet, men man behöver ju inte göra samma sak igen… jag blev ju ändå lovad att spela i Nashville. De visste att jag inte ville ta över hela familjen och sedan spela i AHL.

Men AHL blev det. Efter tre träningsmatcher var det bara sätta sig och familjen på ett plan till Vancouver. Som sa:

– Vi är glada att ha dig här, men du kommer börja i Winnipeg (i farmarlaget Manitoba Moose).

Har Nashville förklarar varför de gjorde så där?

– Nej, jag har inte pratat med någon om varför. Jag blev inkallad en dag, de bad om ursäkt för att de inte höll de som de hade lovat och sedan var det bara att åka. Men de hade signat en massa forwards efter att de signade mig. Men jag har aldrig fått någon inside om vad det var som avgjorde, säger Andersson och fortsätter:

– Jag kände mig bra på campen, hade den snabbaste skridskoåkning på testerna och kände mig i väldigt bra form. Det var visserligen första gången på länge som jag spelade på liten rink men jag hade hoppats att jag skulle få mer än tre träningsmatcher på sig. Så vad ska man säga… det blev som det blev och det var inte så kul.

Väl i Manitoba så gick det bra för Jonas Andersson – när han väl spelade. En whiplashskada och en annan liten smäll höll honom borta från spel i en månad men han gjorde ändå elva poäng på 20 matcher i AHL och i början av december kallades han upp till Vancouver.

Där blev det spel i fyra matcher, men inte alls i den roll som man väntar sig av Jonas Andersson.

– Jag vet inte hur de tänkte riktigt men de letade nog efter en annan typ av spelare. När jag kom upp fick jag bara ta rollen som checkingspelare. Som en som skulle hålla tätt bakåt i boxplay och tacklas. Jag var inne i fyra, fem minuter i två matcher och i sju minuter i två matcher.

Men varför tog de upp dig som checking spelare, det vet väl alla att det inte är din grej?

– Nä jag ska väl vara ärlig där, det är inte det jag är bäst på men jag gjorde det rätt bra ändå. Jag var plus ett och jag var inte inne på några mål bakåt. Och det var de tydliga med – inga mål bakåt och bara tacklas, det var det som var min roll.

Fick du in några tacklingar då?

– Nej, ha, ha jag är inte så bra på att tacklas, säger Andersson med ett skratt.

När han skickades ner till Manitoba efter fyra matcher i Vancouver, plockade NHL-laget upp Aaron Volpatti, en kille som inte hade gjort ett enda mål på 26 matcher i Manitoba.

Men så var det ju som sagt ingen snabbskrinnande sniper som de ville ha upp:

– Nej, de var väldigt tydliga med vilken roll jag skulle ha. Det var inga tveksamheter utan de sa att det var vad de behövde för stunden och det är ju mycket så där borta. När jag blev trejdad så var Vancouvers kommentar, att ”han är bra att ha för han behöver inte gå genom waivers. Honom kan vi skicka till farmarligan direkt”. Det är ju inte vad man hade hoppats på, det var ingen rolig trade men det är så det funkar, säger Jonas Andersson.

Men man kan ju inte låta bli att undra hur de tänkte när de plockade upp dig?

– De tyckte att jag hade spelat bäst i vårat farmarlag och jag hoppades få börja där i fjärde linen och sedan spela mig upp. Det är ju så det funkar, man blir inte uppkallad för att spela med Sedinarna direkt. Det blir ingen. Men jag vill verkligen säg att det inte är några hard feelings mellan mig och Vancouver. De är en bra organisation. Det var mer att med det läget som jag är i så kan jag inte vänta tills de får tre spelare skadade för att få chansen, då är det bättre att byta klubb.

Och så blev det. Efter att Jonas, sambon Frida och deras bebis flängt fram och tillbaka i Nordamerika blev det nu flyg hem till Europa. Jonas åkte vidare till Kazan, resten av familjen åkte hem till Stockholm.

– Minsk där jag spelade senast var intresserade men Kazan har vunnit två år på rad, de är ett topplag så det blev väldigt lätt till slut. Och på det sättet så kanske det var det bästa, det som hände. Vi har elva landslagsmän i Kazan, killar som Morozov, Nikulin, Zaripov, Emelin, Golubev, Petri Vehanen, Marcel Hossa med flera. Här får jag spela i andra femman med killar som Jarkko Immonen och Janne Pesonen, jag har gjort fyra poäng(1+3) på fyra matcher och trivs jättebra, säger Andersson och fortsätter:

– Vi har ett väldigt bra lag, konkurrensen är stentuff och vi ligger i tvåa i våran konferens, trea i hela ligan där det är väldigt tajt i toppen. Det är verkligen kul.

Var elitserien någonsin ett alternativ?

– Nej, allt hände så snabbt och när det vara några topplag i KHL som var intresserade så var elitserien aldrig något alternativ.

Var det något alternativ att byta klubb i Nordamerika?

– Ja det fanns lag som var intresserade men ingen trade gick igenom och till slut kände jag att jag inte kunde vänta mer.  De visste att jag inte ville spela mer i farmarligan så när det är dök upp var det bara att dra.

Hur kunde det gå så fort? Det finns ju andra som fått deala i evigheter?

– Jo men jag var ju på envägskontrakt och när vi ställde in det kontraktet så innebar det att Vancouver fick ett till kontrakt att spela med. Eftersom de var nära lönetaket så var de glada att jag kunde tänka mig att åka. Sami Salo skulle ju tillbaka och de hade inte utrymme för det, men fick det när jag åkte så det var inga problem. Det var inga hard feelings för någon.

Känns det som att NHL är ett avklarat kapitel nu eller vill du göra fler försök framöver?

– Det är väl… det är fortfarande en målsättning men inte en dröm längre på samma sätt som tidigare. Det känns mer som att dyker det upp något så dyker det upp. Å andra sidan kunde jag inte ha blivit lovad mer än jag blev lovad nu. Jag tog med mig familj och allt och tackade nej till riktigt bra erbjudanden i Europa. Ska jag göra om det ska det vara andra förutsättningar än att spela en checking roll i fyra minuter per match.

 Men man kan uppenbarligen aldrig veta om de kommer hålla sina löften?

– Nej precis, därför är det inte lika självklart att åka bara för att någon erbjuder kontrakt. Det måste finnas mer substans i det.  Sedan är jag jättenöjd nu med Kazan. Det känns skitkul.  Erbjuder de mig att stanna här så är jag inte främmande för att signa ett år till. Det är en riktigt bra organisation, man vet vad man får där.

Den här veckan är dock Jonas Andersson dock hemma i Sverige och Stockholm för spel i LG Games. Och han spelar gärna i både landslaget och VM igen.

– Absolut. Det var superkul i VM förra året. Jag har bara positiva minnen från landslaget. Jag tycker att Bengan (Bengt-Åke Gustafsson) fick oförtjänt mycket skit, han gjorde det väldigt bra. Men det jag har hört om den nya ledningen är också riktigt bra. Fungerar det bra i LG så stänger jag inga dörrar för ett VM.