söndag 20 februari 2011

Zibanejad " Jag tar inget för givet"

(Zibbe! Fotad hemma på Hovet en annan dag i februari. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)


I höstas visste få vem Mika Zibanejad var. Nu går han för fullt, det blev 17.59 i istid mot Modo. Fjärde mest av forwards i DIF och som lite extra godis, så var han bästa tekare med 63,64 procent, vilket var näst bäst i matchen. Men Mika själv tar framgångarna med ro:

– Ja, det är bara kul! Men jag tar inget för givet så. Varje byte blir som en bonus. Får man ett byte så gäller det bara att ta vara på situationen, sedan har jag fått mer och mer förtroende och får man det så växer man. Det känner jag att jag har gjort nu på slutet. Kanske är det därför jag fått förtroendet av Hardy, Micke och Tomas också. Men det är inget jag har räknat med så det är bara kul.

Du låter lika förvånad som alla andra?
– Ja, ha, ha, men till en början så… jag vet att jag ska spela, så kanske man är uppsatt i tredje (kedjan). Sedan vet man inte hur matchen kommer att gå. Vissa matcher har man spelat dåligt, då får man inte spela så mycket. Sedan kanske… om tränarna vill fram och vi behöver mål och så, sånt styr också, allt beror på vad tränarna vill ha.

Så när ni ska framåt och göra mål sätter de in dig?
– Nej, jag menade inte så! Du får nog fråga dem (tränarna) hur de tänker med vem som spelar när.

Men när, i vilka situationer har du fått spela mest?
– Det är lite olika från olika matcher. I de två senaste har jag både fått spela boxplay, pp och fem mot fem. Då har jag spelat allt möjligt.

Men om man jämför med till exempel Krüger när han kom upp så fick han börja med bara några minuter per match så byggdes det på, dig dunkade de in på 14 minuter direkt.
– Jo, hm. Men då fick jag ju spela i pp och i första femman, så det var väl därför det var så mycket istid, säger Zibanejad.

Men istiden och förtroendet har inte ramlat ner från himlen. Det ligger mycket slit bakom, påpekar han.
– Jag har fått jobba hårt för det! Jag har inte fått något gratis egentligen. Visst jag har haft tur som har fått chansen att komma in och spela när vissa har varit borta men jag har försökt jobba så hårt som möjligt i J20 också. Jag har haft som fokus att träna hårt och spela så bra som möjligt med J20. Sedan när jag fick chansen att träna med a-laget så försökte jag bara göra bra ifrån mig på de träningarna för att få en chans till att visa upp mig och det har jag fått, då har jag jobbat vidare på det.


(FOTO JOHANNA LUNDBERG) 

Men visst har det gått fortare än någon hade kunnat anat. Så fort att Mika Zibanejad missade tre matcher i mellandagarna på grund av en sedan länge inplanerad semesterresa till USA. Redan var bokat och betalt långt i förväg eftersom J20 skulle ha ett uppehåll då och J20-tränarna sagt att det var helt okej att tag några dagars uppehåll. Ingen hade ju räknat med att 17-åringen skulle vara en viktig kugge i a-laget redan då. Så det blev lite förvåning i a-lagsledningen när Mika en dag var borta – med juniortränarnas välsignelse.

– Visst var man lite nojig när man åkte och tänkte att nu kanske jag inte får spela mer när jag kommer tillbaka. Men jag kände väl att det hade varit en annan grej om jag hade tillhört truppen och bara åkt iväg. Nu var resan planerad sedan länge, vi hade betalt en massa pengar och så. När jag sa hur det var så kändes det som att de hade en förståelse för hela grejen. Det hade dem. Men hade jag valt i efterhand så hade jag inte åkt. Det hade jag inte. Men samtidigt så fick jag en nystart när jag åkte iväg. Jag fick en välbehövlig vila.

Och obs, det här var ingen resa inför framtiden. Djurgårdsforwarden träffade INTE några klubbar, det var ingen sån res på något sätt alls. Utan det var en ren semesterresa till kusinerna over there. Men lite barmarksträning blev det för att hålla sig i gång plus en titt, live, på NHL-matchen mellan Atlanta och Boston.

– Det var kul att se den! Jag har ju sett NHL-premiären här hemma men det är ju inte samma sak, utan det var en upplevelse bara det att få sitta där och se matchen. Det blir lite annat när det är där borta.

Men varför hade du inte väntat dig själv att det skulle gå så bra? Bara för att du är 17 eller?
– Jamen lite så var det. Jag spelade med J18 förra året och var med J20 andra halvan av säsongen. Jag visste att jag skulle bli uppflyttade till J20. Mer var det inte.

Men det var stort i sig?
– Exakt! Det kändes mer som ett naturligt steg, att gå till J20 när man hade varit med där halva säsongen innan och vi hade pratat om att jag skulle bli uppflyttad. Men a-laget var det inget snack om alls så … inte mer än att man kanske skulle få chansen att vara med och träna någon gång. Så det var jag inställd på, att vara med på någon träning. Att det skulle bli så är hade jag ingen aning om.

Lever du din dröm?
– Ja faktiskt. Jag har inte kunnat smälta det här riktigt. Jag försöker bara flyta med det som händer just nu, jag hinner inte tänka så mycket.

Och det är väl helt rätt. Det är bara att ösa. Precis som han gör i varje match nu. I går var Zibanejad som sagt Djurgårdens bästa tekare med 63,64 % vunna tekningar. Gallerjunioren vann tekningarna mot NHL-meriterade Byron Ritchie med 3-2 (60 %), tekade jämt mot Robert Rosen, 2-2 (50 %) och var överlägsen mot Anton Byström med 2-0 (100 %). Inte helt oväntat visar det sig.

– Just tekningar har varit en av mina starkare sidor under de senaste åren och det är något som jag lägger stor vikt på och försöker fokusera på. Efter matcherna följer jag statistiken över hur det har gått för mig på tekningarna, sedan har jag matcherna inspelade och kollar efteråt hur det gick med tekningarna.

 (FOTO JOHANNA LUNDBERG) 


Kör du mycket extra också?
– Ja senaste tiden har det blivit lite tekningsträning. Sedan märker man under matcherna hur vissa tekar. Jag tittar på när de andra i laget möter de andras tekare, då märkar man hur de tekar och så kanske man ställer upp på ett annat sätt, låser dem eller någonting. Sedan handlar det om inställning. Jag går aldrig in i en tek och tänker att jag kan förlora den för då förlorar man den klockrent. Varje gång. Man måste tänka att det är min tek, annars vinner man inte.

 När du möter en sån som Byron Ritchie, har han insett att du är bra på att teka eller tänker han – ah en junior! Vad tror du?
– Jag vet inte faktiskt.  Lite så kan det kanske vara men jag har inte hört någon säga något än i alla fall.

Så det är ingen som väser något elakt?
– Ha, ha nä inte vad jag har hört men samtidigt så ska man inte försöka bry sig heller, säger Zibanejad.

Han gjorde inga mål i går men hade ett fint läge när Andreas Holmqvist spelade fram.
– Jag fick en riktigt bra pass! Jag tror han slog den från vår egen zon, det var bara för mig att kliva in. Men jag fick en liten hakning eller slashing som störde mig även om det inte var så värst mycket. Det är klart att man vill sätta dit sina lägen men det går gick inte. Jag såg att han (Modos målvakt) låste min backhand med klubban, jag tänkte försöka få en förflyttning i sidled så jag skulle få ett friläge och lägga pucken mellan benen. Jag visste ju att han inte hade klubban där och det är lättare att han släpper in den då, annars har de ju oftast klubban mellan benen.

(FOTO JOHANNA LUNDBERG) 


17-åringen är som ni ser en kille med sinne för spelet. Han tänker igenom matcherna och träningarna efteråt. Lär sig av misstagen, funderar ut nya lösningar och tänker långsiktigt.
NHL-lagen står på kö men Zibanejad vill vara kvar i Djurgården i minst ett år till:

– Nu har jag fått förtroendet jag kanske kan få samma förtroende, om inte lite mer nästa säsong. Det känns så. Målet är att spela i NHL, mot män. Men det får man göra här med. Det kanske är lite skickligare och bättre i NHL så det här (elitserien) är en bra start för mig. Det är bra att ha minst en säsong till i elitserien för mig, både erfarenhetsmässig och för att utveckla mitt spel. Det är väl den fördelen jag ser.

 Sedan måste vi reda ut det här med namnet. När jag frågar om det stämmer att Hardy skriker ”GallerMika!” varje gång han ska in så skrattar Zibanejad gott.

– Ja ibland så blir det så, det stämmer! Men det är nu sedan den andra Mika kommit in i laget. Fast nu har jag fått ett annat smeknamn också… från killar i laget, eller det är två faktiskt, fast de är väldigt lika. Jag fick det i går…

Och det är?
– Zibbe. Några kallar mig Zibbe. Sedan säger några Zibby. Det funkar bra det med, he, he

6 kommentarer:

Niklas Persson sa...

Det bästa med Hardy är trots allt annat att han skiter i namnet på ryggen. Dom som är bäst spelar!

Det är skitkul som supporter, då får vi se Brodin, Mika, Krüger Cehlin mfl trots att dom är unga!

Håller tummarna Mika spelar i DIF 3-5 säsonger till, men det känns inte så troligt om utveckligen fortsätter i samma takt...

Malin sa...

Vilken härlig intervju !
Ytterligare en ung talangfull spelare som har båda fötterna på jorden.

Jerker sa...

Varför spelar han med galler? Är han rädd om sitt nylle? Vi blir ju hånade av råttpackets anhängare på diverse forum för att vi har en gallerlirare med i laget. Slit av gallret och sluta skäm ut oss!

Anonym sa...

bra intervju marie ! beundrar ditt arbete. Du skrev tidigare att du mailat oscar möller? nåt svar? hur han ställer sig till dif nästa säsong och om detta är möjligt?

Marie Hallman sa...

Niklas: Du är optimist du. Ett, max två år sätter jag som troligt... men jag håller med om att det är kul med sättet som DIF väljer att släppa fram sina juniorer :0)

Malin: Tack du:0) ja otroligt klok kille, låter inte som 17 år när man pratar med honom.

Jerker: eh... han spelar med galler för att han är tvungen att göra det enligt de regler som finns. Det är galler på tills man fyller 18.

anonym: Tack :0)nope, inget svar än. Har tänkt försöka få fram hans nummer där borta men jag har inte hunnit med riktigt

Anonym sa...

Jerker: Pinsamt. Nu är väl du i och för sig en gnagare som är bitter över tre raka och att ni kommer skickas tillbaka där ni kom ifrån (AS), men likväl pinsamt av dig. Jag är stolt över att en av våra killar lirar med galler, eftersom det är ett bevis på att vår juniorverksamhet fungerar bra. Hur många juniorer har AIK nu igen? Ja, förutom Nemeth?