ZIbanejad: "Det finns inget att hålla igen på"

 (Mika Zibanejad öser på. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Det börjar nästan bli repris på det här, men vilket sjukt fint genombrott som Mika Zibanejad har fått. Speltid mot Skellefteå: 19.36, tredjen mest i Djurgården. Enbart backarna Andreas Holmqvist och Josef Boumedienne hade mer istid.

– Jag tror det är det mesta jag har haft. Men jag vet inte… det är lite overkligt, det är det, säger 17-åringen.

Han sitter på bussen mot Timrå när bloggen får tag på honom, har precis sovit ett tag med skallen mot fönsterrutan. Utan kudde. Att 19.36 i speltid känns overkligt förklarar han så här:

– Det är ju inget man har förväntat sig och varje gång så blir man lika överraskad. Jag tar ju inget för givet, det är bara kul när man får förtroendet… och när man får så mycket så vet man inte var man ska ta vägen, konstaterar Zibanejad.

(Zibanejad sköt fem skott mot Skellefteå. FOTO: DANIEL PETTERSSON/jarnkaminerna.se)

Brorsan Monir Kalgoum spelar ju också hockey:

– Han är väl stolt över mig. Och säger att jag bara ska försöka jobba som jag har gjort hittills. Lika fort som det kan gå upp så kan det gå neråt. Det är bara att njuta av varje moment, av varje byte.

Nu kommer slutspelet, hur blir det tror du?

– Jag vet inte. Jag vet ju att det kommer bli lite annorlunda men eftersom jag inte har varit med förr så vet jag ju inte hur det är, det blir en överraskning. Men det är väl som någon sa i går att, det är som matchen i går (torsdag) mot Skellefteå. En krigarmatch med bra fart. Det är så det kommer se ut och vara nere på isen.

(High fives.FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Såg du matcherna förra året?

– Ja, det blir ju ett helt annat tryck. Jag såg de flesta hemma men var på den sista finalen live och någon match till tror jag.

Hur upplevde du det från läktaren?

– Då var det helt sjukt. Det var ett väldans tryck, till skillnad från serien. Visst blir det tryck då med men det blev lite annat, det blev skillnad på allt med de röda tröjorna och såna grejer, det var väl det man märkte mest.

Hur upplever man det där på isen?

– Det är samma sak som när man står i klacken, när man är på isen, fast det blir värre. Det blir ganska bra tryck och jag trodde inte att man skulle höra det lika mycket som när man står i klacken, men det gör man nästan. Klacken gör skillnad, det märker man.

 (Zibanejad vs Lindberg. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Går det att förklara den känslan för oss som inte är där nere?

– Nä, det är jättesvårt. Man är så fokuserad på det man ska göra på isen, så man måste nog uppleva det för att förstå känslan, säger Mika Zibanejad som hann se sin far och sina polare, som han vet var de sitter, innan matchen. Sedan stängde han av och fokuserade, som man måste göra.

Matchen igår beskriver Zibanejad som:

– Lite som en slutspelsmatch. Det var krig i 60 minuter. Och ganska bra fart från båda håll. Det var chanser åt båda håll med, ganska under hållande. Inte så roligt för en tränare kanske men det var en rolig match att spela.

 (Zibanejad jublar efter sitt 3-0 mål. FOTO: DANIEL PETTERSSON/jarnkaminerna.se)

Ditt mål, du kom i sån fart, var det en medveten fint av Adam Larsson eller gick det av bara farten?

– Nä det är klart det var medvetet. Eller inte klart, men ändå… jag får ett pass av Falk, väljer att ta emot den med skridskon för om jag tar med bladet så studsar den nog iväg, så jag tar pucken med skridskon, ser inte att det är Adam förrän i sista sekunden när jag ska vända upp. Då lyckas jag hoppa förbi honom, sedan var det friläge och bara att sätta dit den…

 (Mario Kempe kan mer än fina finter.  FOTO ANDREAS GRANDIN)

Känns det som att laget börjar närma sig slutspelsnivå nu?

– Jag vet inte, det är så svårt att säga för i ett slutspel kan ju allt hända. Men vi måste vinna över de där uppe för att gå vidare, så är det ju. Vi har blandat och gett lite på slutet men vi vet ändå hur vi ska spela. Vi har visat nu på slutet att så här ska vi spela, sedan finns det lite kvar att jobba på.

Som till exempel?

– Det är inga problem så, utan mer att vi verkligen ska göra det vi kan. I vissa matcher har vi tummat på grejer men vi jobbar på de smådetaljer som det handlar om, de är viktiga.

 (Christian Eklund fick pris som årets Järnkamin. FOTO: HAMID SHOKATYAN/jarnkaminerna.se)

Vilka hoppas du att ni blir valda av?

– Det spelar ingen roll. Jag har inte varit med hela säsongen så jag vet inte vilka vi har spelat bra mot tidigare. Sedan kan man inte säga så heller, i ett slutspel kan allt hända. Det gäller att vara förberedd på vilket lag det än blir, bara gå ut och köra.

 (Målgest a la "Zibbe". FOTO ANDREAS GRANDIN)

I morgon väntar Timrå som slåss för livet för att slippa kval, det har ”Zibbe” koll på. Men Djurgården vill komma in slutspelet med tre raka vinster i bagaget så åka på en grilla finns inte, säger han.

Och det här snacket om att ”lägga sig” för att inte ”riskera att hjälpa” AIK förstår han inte.

– Det känns konstigt att gå in i en match och tänka att man kanske borde förlora, det finns ju bara inte, oavsett vilket lag man sedan hjälper eller inte. Man vill vinna varje match, jag vill det i alla fall, det finns inget att hålla igen på.