Marie möter: Staffan Kronwall

Jag vet att det är många som noterat Staffan Kronwalls framgångar på andra sidan pölen i vintras. Det var en hel del som hoppades på en comeback i DIF (och en del andra klubbar med som det spekulerades om för den delen) men nu blir det Calgary i vinter för backen som kämpat på i AHL ett tag nu trots bland annat många skador under tidigare säsonger.

Jag träffade honom på Hovet i veckan och snackade om livet där borta och Djurgården här hemma och tog lite bilder på honom under Puddinglägret. Här har ni artikeln om det:
*********************************

Från Marlies till Washington till Hershey Bear och en Calder Cup buckla.
Och den poängbästa säsongen hittills för egen del i Nordamerika.
Förra vintern blev händelserik för Staffan Kronwall
- Det var nog min bästa säsong så här långt där borta, säger den nyblivne
Calgarybacken.

Att det svänger snabbt i Nordamerikansk hockey är ingen hemlighet. Men ibland snurrar svängdörrarna så snabbt att det nästan är svårt att hänga med.

Efter ett par skadefyllda säsonger fick Staffan Kronwall äntligen vara frisk, gjorde en kanoninsats säsongen igenom och belönades med en … trade.
Från Torontos farmarlag Toronto Marlies till NHL-laget Washington Capitals som efter bara tre spelade matcher skickade honom vidare till sitt farmarlag, AHL- topplaget Hershey Bears.

En flytt som – när den såg ut att hamna i NHL-laget Washington kändes:
- Skitkul. Jag tyckte det skulle bli skitkul. Jag vet att den nya general managern i Toronto gillade mig och ville ha upp mig (till Toronto). Men jag gick ju genom waivers och då passade Washington på och mig. Väl där blev jag lite besviken för att jag inte fick chansen riktigt hos dem.

På vilket sätt?
- Nä men jag fick bra feedback under och efter de tre matcherna som jag fick spela och förstod aldrig varför det blev som det blev (med en nedflyttning till
Hershey) eller vad deras mening med att signa mig var. Men, i efterhand så… blev det ju bra. Jag klagar inte för nu fick jag vinna ett mästerskap (Calder Cup) och det var skitkul, säger Staffan Kronwall med ett stort leende.

Men vad tänkte du när Washington skickade ner dig till farmarlaget? - Först tyckte jag lite synd om mig själv, ha, ha. Jag var skitbesviken och tyckte med tanke på den feedback som jag hade fått efter matcherna, att man inte agerade efter vad man sagt och att det (nerflyttningen) var mer ett politiskt beslut.

Men det blev ju bra ändå?
- Ja, men det handlar om att man måste visa upp sig själv också. Man kan inte åka runt på isen och tycka synd om sig själv, så proffsig måste man vara. Jag vet ju att det sitter folk och tittar på en varje match. Om jag skulle åka runt och tycka synd om mig själv (istället för att göra sitt bästa) så skulle alla undra " vad är det för lirare?". Sedan älskar jag ju att spela hockey, oavsett nivå och vilket lag det är i, slår Kronwall fast.

Och Washingtons märkliga agerande slutade ju som sagt med en mästartitel, då Hershey Bears vann AHL-slutspelet Calder Cup. Ett slutspel där Staffan Kronwall dessutom blev poängbäste back och fick lovord i match efter match av kritikerna.

- Jag tror folk här hemma förstår hur stort det är att vinna Calder Cup, men det är svårare än att vinna elitserien. Det är ändå 80 matcher, 30 lag (i grundserien). Det är lika svårt att vinna som Stanley Cup fast det inte är samma nivå förstås, men det är ändå en bra nivå. Jag tror inte folk (i Sverige) förstår att det är jävligt stort därborta.

Men för er blev det parad och hela paketet va?
- Ja, Hershey är en liten stad så vi hade en jäkla uppslutning. Man kände sig som en rockstjärna hela veckan efter, det var skitkul, säger Staffan Kronwall och skiner upp vid minnet.

Hershey vann den avgörande sjätte matchen mot Manitoba på bortaplan och kom hem först sju på morgonen. Då mötte brandbilar och alla möjliga ekipage upp planet på flygplatsen och eskorterade laget till en restaurang, trots att det var så tidigt på dagen.

Sedan blev det fest för laget och familjerna på en restaurang där på morgonen, fastän Kronwall och lagkompisarna vid det laget redan varit uppe ett helt dygn.
Dagen efter fortsatte festandet, men nu med fansen som hade fyllt arenan för att få fira sina hjältar samt ännu en fest, 20 mil bort i Hartford.

Och så där höll det sedan på i några dagar, berättar lagets poängbäste back i slutspelet. Men det var inte bara då som poängen ramlade in.

De kom i strid ström under säsongen också och 25-åringen (som fyller 26 i början av september) mer än fördubblade sitt eget poängrekord i vinter då han gjorde totalt 34 poäng (9+25) på 59 matcher, vilket kan jämföras med det tidigare personliga poängrekordet från säsongen 2007-2008 då Staffan Kronwall gjorde 17 poäng (3+14) på totalt 47 matcher.

- Ja, det här var nog min bästa säsong hittills där borta. Hemligheten bakom?
Nja, det var nog framför allt att jag inte hade några skador. Jag fick komma in i rytmen och bara köra på. Behövde inte komma tillbaka från störande brejk hela tiden.

För det har varit en del skador för dig där borta förr va?
- Ja, tidigare har jag haft nästan två skador per säsong och då blir det svårt att hålla igång. Alltså, alla går ju igenom att man har ont lite här och där mest hela tiden, men för mig var det alltid något mer, det var ingrepp som behövdes göras, det var båda knäna, ena axeln, knogen, hjärnskakning, såna grejer.

Vad är hemligheten bakom den skadefria säsongen nu då? Har du tränat eller förberett dig annorlunda?
- Nej, det är nog inga hemligheter. Jag känner inte att jag var i bättre form inför förra säsongen än inför någon annan säsong utan det är nog mer tillfälligheter, om man har otur och hamnar i ett taskigt läge eller inte. Som när jag bröt knogen så var det på grund av att jag fick ett skott på knogen.
Sånt kan man inte gardera sig mot. Så det är mest tillfälligheter som gör om man skadar sig på såna grejer eller inte, konstaterar Staffan Kronwall med ett snett leende.

Och trots att det var kul att ta en titel med Hershey så flyttar han nu återigen.
Staffan Kronwall blev free agent i somras och valde till slut att skriva på ett envägskontrakt för Calgary.

- Det var jättemånga lag (även Djurgården, Maries anm) som hörde av sig under våren men jag sa nej till alla och sa att jag inte tänkte förhandla med någon förrän efter den första juli. Jag ville inte sätta mig i en situation där jag hade skrivit på för ett lag och att jag sedan skulle få ett annat anbud som jag ville ha och då skulle hamna i en sits som var svår att ta mig ur.

Tror du att din poängskörd och att du vann backligan i Calder Cup hjälpte till att få bland andra Calgary intresserade?
- Jag vet inte. Visst, där borta måste jag säga att de är jävligt statistikkåta, de tittar otroligt mycket på statistik även om jag inte tycker den säger hela sanningen alla gånger. Man kan ju vara en väldigt bra defensiv back till exempel och då gör man kanske inte så många poäng. Jag anser ju att jag kan spela bra åt båda håll, inte bara gå på framåt. Men det är klart att det (poängen) hjälpte lite, men jag hoppas och tror att de gillar det de såg när jag var på isen också. Och att de tycker jag spelade bra även i övrigt även om det nu också trillade in en del mål och poäng. De har nog koll, ha, ha.

Vad har ledningen i Calgary sagt till dig inför den här säsongen då? När det gäller speltid och NHL/AHL och sånt?
- Ah, alltså de säger ju vad du vill höra. Det har man lärt sig… att vart man än kommer så säger de (klubbarna) att vi tror på dig och så vidare. Men det säger de till 30 andra killar också. Man vet ju nu att bara för att de säger si eller så här så innebär inte det att man verkligen får spela sedan. Det de säger nu, betyder ingenting sedan, konstaterar Kronwall av egen erfarenhet.

Vad tänker du själv då, om säsongen som kommer?
- Jag har inte tänkt någonting faktiskt. Inte mer än att det blir en nystart.
Jag ska försöka visa min spelstil och vad jag kan. Sedan får man se vad det leder till. Jag känner att jag inte har något att förlora. Jag har målsättningen att ta en plats (i Calgary). Hamnar jag i farmarligan igen, då … ja då vet jag inte om jag gör en säsong till där. Då får jag försöka hitta en annan lösning.

Har du funderat något på att åka hem?
- Jag var väl lite inställd på det efter i vintras. I och med att jag inte fick en ärlig chans (i Washington) så tänkte jag att det finns nog inget lag som kommer vara intresserade så pass mycket att jag får ett envägskontrakt, men sedan ju längre tiden gick så kände jag att jo, det kanske finns en chans ändå.
- Det var därför jag ville vänta till första juli (då han blev free agent) även om jag visste att jag skulle hamna i en dålig position här hemma om det inte skulle bli något där borta i och med att man är så sent ute då. Men agenten (Claes Elefalk) sa att det var ett par lag intresserade så…

Ja, då blev det till slut Calgary och förhoppningsvis NHL hela den kommande säsongen ändå. För det här med att åka hem och vilket lag han i så fall ska spela för är inget Staffan Kronwall ens vill tänka på.

Just nu är det NHL och drömmen om att äntligen slå sig in där på allvar som fortfarande väger tyngst.

Men om allt skiter sig, kan du åka hem då och hur skulle Djurgården ligga till då?
- Alltså Djurgården kommer alltid vara närmast hjärtat. Men Calgary äger mig nu och de skrev inte envägskontrakt med mig för att ha mig i farmarligan, det kostar jag för mycket för att de skulle göra. Men SKULLE det ändå uppstå en sån situation så hoppas jag de förstår mig också… men som sagt. Det där är inget jag ens vill tänka på. Blir det så så blir det så. Nu finns det bara ett fokus för mig och det är att ta en tröja i Calgary, avslutar Staffan Kronwall.