Marie möter: Jhonas Enroth.

Ni som följt bloggen vet att jag följde målvakterna Jhonas Enroth och Danne Larssons öden i AHL lite extra i vintras… det kommer jag göra i år också. Danne har jag redan haft ett snack med inför säsongen som ni hittar på den här länken: http://marieshockeyblogg.blogspot.com/2009/07/marie-moter-daniel-larsson-jag-har-inte.html

Jhonas (bilden) tränar just nu med de andra NHL-proffsen med rötter i Stockholmsområdet på Hovet. Om drygt tre veckor bär det av till campen i Buffalo. Och den här gången kommer han dit med en helt annan trygghet och säkerhet än under rookiesäsongen. Det och lite till berättar Jhonas Enroth för bloggen i en stor intervju.

Första året over there beskriver han så här:
- Det var bra, riktigt kul och lärorikt och gav bra erfarenheter både på isen – jag lärde mig spela på liten rink med snabbare spel men även personligt, genom att jag bodde i USA, att lära sig klara sig där.

Du flyttade hemifrån också?
- Ja precis men framför allt till ett annat land. Det var utvecklande.

Vad var bökigast?
- Det var nog mest i början när man kom över och inte kände någon. Man visste inte hur någonting funkade. Det tog en månad, sedan så var det bra. Men jag tror det hade varit bättre om jag hade varit mer förberedd när jag kom till mitt första läger där borta. Nu hade jag ingen aning om hur det funkade. Det hade varit bra om det hade funnits andra unga svenskar i laget att kolla med. (Henrik) Tallinder var ju där men han är ju lite mer veteran och kör ju liksom sitt race.

Vad hade du velat veta då som du vet nu?
- Alltså fysiskt, var jag bra förberedd. Men det hade varit skönt om jag hade vetat det jag vet nu. Hur allt fungerar, så att man lägger energi på rätt grejer. Jag hade känt mig mer bekväm i olika situationer, hade känt fler personer, nu känner man i stort sett alla där borta och det gör att nu känner man sig mer som att man hör hemma där också.

Du fick stå nästan jämt i vintras, ibland tre matcher på tre dagar. Var det bra eller dåligt?
- Äh det var bara bra, helt klart. Det är ju bara bra om man får stå mycket och har mycket att göra, det kan man inte säga något negativt om. Men det är klart att man skulle vilja stå i ett bra lag ibland också… men jag tycker vi hade ett talangfullt lag, det är många där som kan bli riktigt duktiga.

Nu har Portland värvat en backup som heter Jean-Philippe Lamoureux från Alaska Aces, som sägs vara stor talang. Vad betyder det för din situation?
- Äh, det betyder ingenting. Han var på sommarcampen, de värvade honom och det är bara bra. Vi behöver ju två målvakter i farmarlaget, förra året hade vi ju ingen utom mig ibland.

Ja ni hade till och med en materialare i mål emellanåt?
- Ja, ha, ha men spelade ändå hockey, i ett lag som låg två ligor under oss och extraknäckte som materialare fast inte för vårat lag, ha, ha.

Du tror inte du kommer få spela färre matcher nu med Lamoureux i laget då?
- Närå eller… det är ju upp till mig hur mycket jag spelar. Han är inte en SÅN målvakt heller, han är född 84, spelade eastcoastligan förra året och är mer värvad som back up till mig. De frågade till och med mig om jag tyckte de skulle värva honom. Jag sa, ja visst gör det. Det är lugnt…

Buffalo har två starka keeprar i Ryan Miller som har fem år kvar på kontraktet och Patrick Lalime som har ett år kvar i klubben. Så frågan är ju om Jhonas har någon som helst chans att få komma upp i NHL den kommande säsongen?
- Njae, nä, jag tror väl att de kör på Lalime den här säsongen ut eller det blir ju hans karriär ut. Det känns inte som att de ska skicka ner en 36-åring av hans kaliber till farmarlaget. Han har ändå varit förstemålvakt i flera år.

Men det är väl Miller som är etta? Och om Lalime kör sitt sista år borde det vara läge att spela in dig? Till säsongen efter den här? Åtminstone under andra halvan av säsongen?
- Ja, kanske, vi får se hur säsongen lider. Om jag inte har gjort bort mig helt eller alldeles för mycket under första halvan så kanske jag får spela, ha, ha.

Nu har Jhonas Enroth redan varit – nästan – uppe i NHL. När Miller blev skadad och backupen Lalime samtidigt blev sjuk i vintras fick Jhonas hänga med som tredjemålvakt och skulle sånär spela när han blev nerkallad till Portland igen. Men det var ändå viktigt att ha fått prova på att vara så nära, tycker han:
- Ja, det var en jättebra erfarenhet att få känna på och se hur det fungerar, så man vet nästa gång. OM jag blir uppkallad igen, då kommer jag vara mer hemma i den situationen. Den här gången hade jag dessutom lite oflyt i att våran målvakt i farmarlaget också blev skadad och jag var tvungen att åka dit. Annars kanske jag hade fått spela men nu blev Buffalo tvungna att värva en målvakt till innan trading deadline och då blev det som det blev.

Adam Dennis som var backup och skadad mestadels förra året drar till Italien, innebär det att du nu är the next one till Buffalo?
- Nej, ha, ha det tror jag inte. Man ska veta att vår målvaktstränare i Buffalo är italienare och det var han som fixade dit honom (Dennis), till Italien. Sedan hade de inte så stora planer för honom. Han var mer med som utfyllnad, lite ”vi får se om han slår igenom” typ.

Hur mycket tålamod har du då?
- Ah men det kan man inte säga nu. Det får man se sedan. Jag har två år kvar (i Buffalo/Portland) inklusive det här. Så det får man se efter den här säsongen, hur det ser ut då. Herregud det finns ju de som väntat mycket längre än vad jag har väntat på att få komma upp.

Har du funderat något på att ge upp och åka hem?
- Nej, nej, nej. Jag har inga såna tankar alls, inte det minsta. Sedan så … det gäller att fortsätta jobba på även om det skulle gå trögt. Det finns säkert andra som gjort rätt när de åkt hem men för mig känns det som att jag borde stanna kvar även om det skulle gå trögt.

Nu gick det ju inte särskilt trögt, tvärtom så gjorde Jhonas Enroth ett bra år som rookiemålvakt. Han hade 91,4 i räddningsprocent och 26 wins, 23 losses och 6 shoot out losses under sina 58 matcher i grundserien.
Räddningsprocenten i slutspelet landade på 94 med ett GAA på 2,27.
Men vad tycker han själv att han utvecklat mest under säsongen som gick?
- Jag har blivit bättre på att stå rätt. På att vara mer beredd inför nästa skott. Här hemma kan man stå och liksom vänta lite, när de är i sarghörnet så kan man titta runt lite. Där borta måste man vara beredd hela tiden när de (utespelarna) är i egen zon. Det var man inte beredd på när man kom dit, men de slänger i väg skott och det är returer som kommer lite var som helst ifrån, de släppte man in i början för att man inte vara beredd men det är jag bättre på nu, ha, ha.

Vad måste bli bättre fortfarande?
- Oj, det är rätt så mycket. Men jag vet inte… det är inget speciellt, utan mer allting som måste bli bättre. Rent generellt, säger Jhonas Enroth med ett leende.

Han följer SSK och resten av elitserien därborta där han fått en stor mängd fans. Men fanclub vill han inte kalla dem:
- Nej, he, he. Det är ingen fanclub…

Men du är ju jättepopulär i Portland?!
- Jomen målvakter blir väl alltid lite mer populära (än utespelarna) OM det går bra, he, he. Om en målvakt gör något bra så får man ofta lite extra uppskattning…

Det är lite annorlunda utanför isen där va? Jämfört med här hemma? - Jo, det är mycket mer välgörenhetsgrejer på barnsjukhus, cancergrejer och sånt. Det är rätt så roligt och så har man inte så mycket annat att göra, man känner ju bara hockeyspelare så det är kul att göra såna grejer med laget.

Jag såg bilder från eran premiär förra året också, då när ni fick komma glidande på röda mattan och så inför jublande fans???
- Ja, ha, ha det var första matchen med Buffalo. De vill väl att vi skulle göra en lite ball entré, he, he. Vi åkte limousin från baksidan av hallen till framsidan, sedan gick vi 15 meter framför hallen (på röda mattan, alla i kostym). Veteranerna tyckte väl det var lite muppigt men jag tyckte det var intressant. Det var en kul grej, det tyckte nog de flesta av oss yngre, säger Enroth med ett skratt.

Och året som kommer har han höga förväntningar på:
- Det är väl att jag ska vara minst bättre än jämfört med förra året, att jag ska höja mig på alltifrån vinster till GAA (insläppta mål), räddningsprocent och allt sånt. Räddningsprocenten var rätt så hög förra sässen med men jag ska försöka dela upp säsongen (som kommer) i månader. Varje månad ska jag försöka vara över 91 så att det blir totalt över 92 sett över hela säsongen. Men det är svårt i AHL, man vet aldrig vad man har för lag framför sig. Ena kvällen är det ett bra lag, nästa kväll har plötsligt bara en ordinarie back och två ordinarie forwards… som förra året då spelade vi tre raka matcher med en enda ordinarie back och han spelade 32 minuter per match! Konstaterar Jhonas Enroth.

Som även vet att just det, tuffa förhållanden gör honom ännu bättre om han tar utmaningen på rätt sätt. Och det är just det han gör.
Ska bli jättekul att följa honom i vinter också, jag hoppas ni hänger med på det!