(FOTO JOHANNA LUNDBERG)
Han skadade axeln dagen före JVM-premiären och fick en
hjärnskakning när det var dags för nästa fyrnationsturnering i början av
februari. Pontus Åberg har verkligen haft världens otur när det gäller
landslagsspel den här säsongen:
– Ja, det är sjukt. Jag har ju aldrig varit skada förr, nu
har jag fått två tuffa skador på kort tid och de har verkligen kommit olägligt.
Jag visste att det var många scouter från NHL-lag på plats senast för att kolla
in mig där så skadade jag mig igen, det sög rejält, konstaterar
Djurgårdsforwarden.
Hur mycket har de här skadorna sabbat din säsong?
– Jag vet inte om det har påverkar så mycket faktiskt.
Visst, axeln har väl påverkat mig och det mer än hjärnskakningen. Jag hade lite
problem i början (efter skadecomebacken) i närkamperna, men man vänjer sig vid
att tänka bort smärtan. Och jag märker inte av det nu mer än i vissa lägen
kanske. Fast det är inget som ska stoppa mig.
Och skadorna har – hur konstigt det än kan låta - fört
någonting bra med sig också:
– Jag har aldrig känt mig så bra tränad som nu, när jag kom
tillbaka efter skadan. Jag körde ju extra mycket skridskor, cykel och så när
jag inte fick spela matcher så jag har aldrig känt mig så pigg i benen som
efter skadan.
(FOTO JOHANNA LUNDBERG)
Det kan behövas inför slutspurten och inför derbyt ser det
ut att bli en hel del speltid, i kedja med Mika Zibanejad och John Norman då
Tim Eriksson är magsjuk. Och det där med speltid har varierat under säsongen
som har varit upp och ner för Åberg och laget.
– Poängproduktionen var extremt bra i början, sedan försvann
den, istiden har ibland varit jättebra och ibland skitdålig. Det svänger
mycket.
Är det svårt att
hantera det där?
– Nja jag vet inte, lite kan det väl vara så kanske. Men det
är ju aldrig kul att vara bänkad. Man blir ju ingen bättre hockeyspelare på
bänken. Så jag kör lite extra på gymmet och om jag känner att jag inte har fått
tillräckligt med istid så har jag bett att få spela med J20. Jag körde till
exempel båda deras matcher förra helgen.
För att få upp självförtroendet?
– Ja, precis. Där får jag spela betydligt mycket mer och i
pp och såna lägen så det är bra.
1-2 förlusten mot Frölunda i omstarten gjorde tillsammans
med övriga resultat i omgången att Djurgården halkade ner på kvalplats, med
samma poäng som Linköping men med sämre målskillnad.
– Ja vi sitter i en tuff sits men det är bara vi själva som
kan ändra på det, ingen ana och det är ingen idé att tänka på vad andra gör och
så. Att tänka på vår egen insats räcker. Men vi måste ju börja med att vinna,
sedan är det som sagt upp till oss själva. Det är inte så mycket som ska ändras
men var och en får gå till sig själva sedan måste vi komma ihop till ett lag
och göra mål, skapa mer så att vi kan göra mål. Det var ett tag sedan nu.
Hur hanterar du som junior och ny i a-laget det här ”måste
ta oss ur skiten” läget?
– Jag har inte tänkt på det så mycket, utan man vet att vi
ligger knivigt till och att det är upp till oss själva att fixa det. Det går
inte att skylla ifrån sig på någon. Men jag tycker inte att det är så svårt att
hantera. Det kommer alltid en ny match, och det gäller att kliva upp då och inte
tänka på vad som var dåligt senast utan bara ta med det som man har gjort bra.
Man måste se det positiva också! Säger Pontus Åberg.
(FOTO ANDREAS GRANDIN)
Han har haft nye tränaren, Tony Zabel, som tränare i
juniorlaget och känner sig trygg med den nya ledningen:
– Det är alltid bra att få in lite nytt om det inte funkar
med det man har. De (Tony och Hardy) är ganska olika som personer också.
Största skillnaden?
– Att Tony är mer engagerad. Han står och skriker i båset
och tar tag i det i omklädningsrummet också och pratar med alla. Hardy var
tvärtemot. Men Tony är extremt engagerad också, det var bra att vi fick in
honom, det behövde vi.
Nu väntar ett derby
som är minst sagt livsviktigt. För båda lagen.
– Det som avgör … det är målvakterna och kanske pp. Det lag
som har bäst pp för dagen vinner, annars är det mest tillfälligheter.
Ser du fram emot matchen?
– Ja det gör jag men sedan har man ju läst lite om
läktargrejer som håll på att hända. Det är trist. Det är ju inget vi kan
fokusera på men det kommer bli tråkigt om det inte är någon klack. De betyder
så mycket. Men vi får köra på ändå, man är ju alltid taggad när det är derby,
man vill ju aldrig förlora mot AIK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar