onsdag 18 januari 2012

Claesson: " Ja la nog mest in pucken"


 (Claesson lade grunden till 2-0 målet. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)


Mario Kempe stod för två fina mål (och var även den som Tim Eriksson använde för att skicka in 1-0 via).

Men vid framspelningen till 2-0-målet var det Fredrik Claesson, backen, som oväntat stod för en slalomtur innan målet. Det var den som skickade Timrå ut till korvkiosken och öppnade för Kempe att göra målet.

– Hm jag vet inte vad jag höll på med där men jag fejkade en dump sedan så gick han (Timråspelaren) väl på den lite, så fick jag gå runt sedan hittar jag Kempe lite turligt det. Det var kul, säger Fredrik Claesson och skiner som en sol.

Såg du honom komma eller la du in pucken på vinst och förlust?
–Jag såg i ögonvrån lite men jag la nog mest in pucken, ha, ha, ha. Jag tyckte inte jag hade någon vinkel där, det bara vart så. Men det var kul.

Så det var inte meningen att bli mål?
–Jo, nej ja jag vet inte. Jag såg honom bara lite. Då chansade jag.

Det såg väldig planerat ut!

–Gjorde det? Jamen då säger vi att det var det! Skriv det, ha, ha, ha.


 (Mario Kempe och Fredrik Claesson firar.  FOTO ANDREAS GRANDIN)


Det såg ut som att du rundade tre olika Timråspelare där?
– Jaha, ja, jag hoppas det var fyra! Eller det var fem! Ha, ha nä vi säger väl tre…

Du körde verkligen slalom?

– Ja, ha, ha, jag vet inte. Det är väl en grej en gång i livet som jag gör det där, det var kul att få göra den nu.

Det är inte så ofta man ser dig köra så där?
–Nej det är mer Erik som håller på med det där, som håller i och skjuter och sådär. Så nästa gång får han göra sånt, det är väl kul att någon av oss gör det!

Men om målet var snyggt var matchen desto segare. Det var många spända nerver och spelare som är stressade av tabelläget, vilket öppnade för mer kramp än finess i spelet. Matchen var en av de allra sämsta, i elitserien på hela säsongen faktiskt.

– Ja det var det! Men de är roliga att spela de med. Men jag vet inte… matchen gick ju fort, vi var klara före nio typ. Men den var ändå seg att spela. Fast vi vann ju, så skit samma, ha, ha

Det hände inte så mycket?
– Nej, det tycker inte jag heller. De dumpar, vi hämtar, vi spelar fast oss lite då och då och… sedan gör vi mål. Det är ju nice!

Fredrik Claesson lyser av självförtroende, både på och vid sidan av isen. Även om han själv inte känner någon större skillnad mentalt nu och före det som hände i Calgary,

– Men det var ju hur kul som helst och ta det där guldet. Men det har varit sån uppståndelse hela tiden och svårt att släppa det där lite. Men jag kommer hem nu med Djurgården och måste släppa det där. Vi har ju viktiga matcher och jag vet inte. Självförtroendet är som vanligt.

Inte extra mycket bättre då?
– Nej det tycker jag inte. Det bara är så. Jag bara är sån.

Inte? Du gjorde ju en jättebra turnering? Ni vann ju guld?

– Ja men det kommer fler turneringar, det är bättre att man kör på då.

Varför är det svårt att släppa då?

– För att det är en så stor grej. Vi hade ju gått och väntat på det här hela året och jag vart ju nobbad förra året, då ville man ha ännu mer revansch, få komma med och så nu. Och så Roger (Rönnberg, förbundskaptenen) Han brinner verkligen för det här. Han är en skitbra coach, det ska han ha cred för. Jag vet inte men det är svårt att smälta men det är dags nu! Men det är en gång i livet så det är kul, ha, ha.

Hur ska du släppa guldet?

– Jag vet inte! Ha, ha, ha. Men jag tycker jag har släppt det rätt mycket nu... Det är väl bara börja vinna matcherna med Djurgården så släpper det helt.


 (Claesson täcker skott. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Här hemma väntade som sagt en rafflande streckstrid och i den här matchen klev målvakten Gustaf Wesslau verkligen fram. Han höll säsongens andra nolla (lustigt nog var den första också mot Timrå och också vid en 3-0 vinst). Och räddningarna gav råg i ryggen till utespelarna.

– Ja, de betyder jättemycket!  Alltså vi litar ju på honom! Det är inte han som har varit rostig, det är vi andra som måste ta tag i försvarsspelet bättre. Han har varit jättebra tycker jag.

Hinner du som utespelare notera under matchen att han gör såna räddningar?
– Just i det momentet så hinner man göra det. Och när man sitter här uppe i omklädningsrummet sedan och tänker efter. Då kommer det upp. Det är ju sjukt viktigt. Under matchen tänker man annars mest på sig själv, alltså på vad man själv ska göra för att göra sitt eget jobb så bra som möjligt.

Ni hade en jobbig situation inför matchen, med bland andra Daniel Tjärnqvist, Nilson och Ölvestad borta. Vad sa ni i laget?
– Att det är många andra som kommer upp och visar vägen, Jag tycker att Wagge (Fredric Weigel) gör ett bra jobb, han kommer in och spelar sitt spel. Men äh, självklart är många viktiga spelare borta och det är svårt att inte tänka på det.



  (Weigel. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Känner man att oj, nu måste jag göra deras jobb också?
– Nja, man får ju lira mer, ha, ha. Det är ju bra för mig! Ha, ha. Nä men allvarligt så är det ju ändå tråkigt för laget.

Du fick mycket speltid (19.41, tredjen mest i laget) och mycket ansvar?
– Men det är bara bra. Jag måste ta mer ansvar än jag har gjort nu, det är bra.

Kan man känna där då att du har växt av JVM-guldet?
– Ja, faktiskt!

När du får så mycket ansvar, är det betungande eller kul?
– Det är ett roligt ansvar tycker jag. För då är man verkligen inne i laget. Laget behöver mig. Så det är kul.

Lite kvitto på att man har gjort något bra?
– Precis!

Hur mycket tänker du på tabelläget?

– Det är upp och ner hela tiden. Ibland ligger man bra till och ibland ligger man kasst. Det är självklart tråkigt att man ligger där nere. Men det gäller att man tar tag i det och bara vinner matcherna! Man tänker självklart att man ligger nia som vi gjorde inför matchen och att nästa match är skitviktig som den här, den var skitviktig för oss. Man tänker på det hela tiden.

Avslutningsvis så hade jag en fråga på begäran från en läsare till Fredrik. Som ju älskar kepsar och frågeställaren undrade, vilket pris var han gladast för? Guldmedaljen eller den nya världsmästarkepsen?

– Alltså, den där kepsen… jag samlar inte på såna kepsar som vi fick. Jag köpte ju elva kepsar när vi var där borta… så det är svårt. Närå! Det blir guldet! Helt klart.

Vad var det för fel på den där kepsen då?
– Nämen jag samlar ju på basebollkepsar och det där var ingen sån, Det var en mer vanlig keps, som den här (pekar på blå kepsen på huvudet). Så att…

Den får inte åka med kepsväskan?
– Nej. Det får de inte. Det är ju ingen basebollkeps!

Fast det står World Champion på den?

– Ja, nej, så är det. Den får inte åka med, ha, ha.

2 kommentarer:

micke sa...

Claessons uppåkning var fin, men i övrigt var han ju typ sämst på banan. Vid tre-fyra tillfällen gav han bort pucken i enkla, livsfarliga lägen i egen zon. Bara Wesslau som räddade oss.

Plus till linan med Kempe-Fimpen-Tim. Holmqvist var också bra.

Marie Hallman sa...

Micke: Ja fjärdekedjan var verkligen bäst!