Wesslau:"Nu är det bara överlevnad, kosta vad det kosta vill"

(Wesslau. FOTO:WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Ödesmatch på Hovet. Då var det slut på försöken till finlir. Förutsättningarna var lika enkla som spelet - slappna av, vinn och var desperata:

-Det är på liv och död det här, i de sista matcherna. Man tar till alla medel man kan, man filmar och man smånyps och gnäller på domarna. Det finns inga regler längre, känns det som. Nu är det bara överlevnad, kosta vad det kosta vill, säger Gustaf Wesslau.

Han visade själv prov på hetta, engagemang och lite övertändning när han drog på sig sin första utvisning på år och dagar efter 7.08 i tredje perioden, precis efter att Växjös Björn Karlsson haft ett friläge.

Varför lackar du?

 – Nej jag vet inte. Det var mycket känslor. Han (Björn Karlsson) stod och högg där och så flög väl pucken ut och sedan när jag tittar mot honom så stod han där och slog ut med armarna, jäkla gnäll. Det blev jag irriterad på. Men det var bara ett frispel av mig. Jag fick energi, man får lätt det av den här publiken. Man blir lite övertaggad! Men det var fel av mig så det var tur att det inte sket sig och jag blev syndabock.

Men det var ett tag sedan du slogs senast va?

 – Ja, jag brukar inte bry mig så mycket på isen och…jag brukar aldrig slåss.

Har du ens gjort det någon gång?

 – Nej, inte någon fajt sådär, det tror jag inte. Inte så att man droppar handsken i alla fall… inte ens när jag tänker tillbaka på hela karriären. Visst har man huggit någon över benen någon gång när man har blivit sur men det måste vara jättelägen sedan jag hade en utvisning. Om jag har haft någon?

Men varför blev du så förbannad då?

 – Jag vet inte, jag fick mycket energi där…Jag får be om ursäkt. Tur att det inte hände något. Men jag tyckte väl att står han där och slår ut med armarna åt ingenting så ska han väl ha sig ett strypgrepp, tyckte jag, säger Wesslau skämtsamt med glimten i ögat och fortsätter i samma andemening:

 – Jag satte en … arm, ett strypgrepp på honom bakifrån. Kopplade runt där… jag är inte så stark så jag var tvungen att fega lite bakifrån.

Hur nervös var du att Växjö skulle göra mål under den utvisningen?

 – Nämen jag stod inte och tänkte på det, jag tänkte mer på hur fan jag kunde få utvisning över huvudtaget.

Fördelen för dig är ju att du kan inte sitta i utvisningsbåset och ha ångest, du måste tänka på annat?

 – Ja, jag får vara på isen och krama klubban dubbelt så hårt, ha, ha. Och bli ännu nervösare! Konstaterar Gustaf Wesslau med ett stort leende.

 (FOTO ANDREAS GRANDIN)

Och vilken match han gjorde. Djurgården må ha dominerat första perioden där man vann skotten med 16-4, men i andra var det Växjö som hade pressen och i tredje var det vild huggning av gästerna mot DIF-målet.

Så Wesslau gjorde som han har gjort resten av säsongen – radade upp den ena spektakulära räddningen efter den andra. Som i mittenperioden när Växjö får stå och plocka och bomba på returer samtidigt som Wesslaus lagkamrat Kyle Klubertanz, backade ända ner i knäet på DIF-keepern och till slut ramlade baklänges över Djurgårdsmålvakten.

 – Ja, det blev en konstig studs där. De bröt in och så blev det någon konstig studs tillbaka och så var det bara det alternativet att kasta sig som Peter Panter, eller vad det nu är han heter i Buster?!

Men du låg verkligen på magen och stötte där?

 – Det var sista verktyget i lådan, he, he. Det var mycket gröt där och i sista, skrattar Wesslau och bara skakar på huvudet.

Intressant stil du hade, du låg på magen och räddade?

 – Ja det är där jag jobbar bäst. Som en strandad säl kanske, skämtar Wesslau. Som även gladdes åt stor offervilja hos lagkamraterna som till exempel Erik Gustafsson då han i tredje

fick agera målvakt också och kasta sig på mållinjen.

 – Det var ju samma situation som sedan föranledde mitt frispel… det var lite puckar som flög fram och tillbaka där, konstaterar Wesslau.

 Och så åkte ni på spel i tre mot fem i 1.25 med bara 1.57 på klockan , hur kändes det?

 – Det var jättetufft att starta tredje med det. Det tycker jag var lite…jag såg inte andra utvisningen där men, det var givetvis inte bra. Vi kämpar ju med att slå ut pucken och ibland blir det att man slår lite fel och sådär men det var bra att vi redde ut det. De har ju målskyttar på alla positioner där så det var skönt att de inte fick hänga en för då hade det blivit riktigt tungt tror jag.

Brad Moran stod ju och fiskade som värsta pimplaren där vid ena stolpen, fri nästan varje gång, men han fick aldrig pucken riktigt?!

 – Nej, den studsade ut där. De siktade väl på det, skjuta benskyddet och in men som tur var så sköt de för hårt så returerna blev för hårda.

När ni överlever ett sånt tufft läge, hur mycket stärker det mentalt?

-Mycket! Det var jäkligt viktigt. Det var nog match avgörande på något sätt. Det är klart vi går stärkta ur det  och klarar ett sånt läge. Det är klart att det var en boost för oss.

Vad tycker du föresten om spelet mot Växjö?

 – Ja första perioden var jättebra, sedan blev vi nog lite trötta. Vi lyckas trassla till det lite i andra för oss, som vi har gjort så många gånger förr den här säsongen. Det är lite sådär, med stukat självförtroende och när man får lite press på sig så hittar man inte de där lätta grejerna. Då gör man det svåra istället för att man vill så mycket, har så många tankar i huvudet.

När ni hade 16-4 i skott och bara 1-0, kom de där ”inte nu igen tankarna” då när Växjö pressade på?

 – Ja det kanske sitter lite i bakhuvudet att vi inte har lyckats göra mål på våra chanser. Men… de pressar ju och har inget att förlora. De har viktiga poäng att spela om dem också, så de pressar lite högre och så får de vittring när vi spelar bort oss och då blir det ännu tyngre ju längre tiden går.

Vad sa ni inför sista?

 – Att vi skulle gå ut och vara avslappnade inför sista, typ nu var avslappnade boys, nu går vi tillbaka till första perioden och leta tillbaka till det spelet. Det var väl det vi sa, hålla det enkelt, vi behöver liksom inte  krångla till det…

Ja, ni börjar ju krångla till det är i andra pausen?

 – Ja precis, vi hade krånglat till det för mycket i andra så vi insåg att det kommer inte att räcka, utan hoppa över det och slå gärna en icing i stället, säger Wesslau som tror att det kommer krävas vinst, helst i alla fem matcherna – eller åtminstone tagna poäng – i varje match för att klara kontraktet för nästa säsong, säger Wesslau.

Och när Djurgårdsikonen Jimmie Ölvestad gjorde 2-0 i tredje och DIF därmed äntligen gjorde fler än ett mål i en match för första gången sedan 4 februari var segern nära. Men inte helt klar:

 – Ja, det var jätteskönt, det är ju svårt att vinna matcherna med bara ett gjort mål. Så det var ju…det visade sig vara hur viktigt som helst eftersom vi släppte in ett mål på slutet också.

Slutet av matchen då? Det blir 2-1 och Växjö pressar på? Och det börjar bli svettigt, hur nervös var du?

 – Nja, nervös hinner man inte bli men man hade gärna spelat av det med en säker 2-0-ledning… och det är så mycket adrenalin där, man vill bara vinna. Så just då hinner man inte tänka, men nu kan man tänka tillbaka på det och Växjö hade faktiskt ganska lång tid på sig (att kvittera). Fyra minuter eller något sånt där, och det är ju en evighet i hockey.

Vad betyder segern?

 – Den betyder inget andrum utan det är mer att chanserna ökar från att klara sig från kvalspel.

Men ni knaprar ju in två poäng på Linköping då Timrå vände och vann sin match i förlängningen bland annat efter två snabba mål på 24 sekunder.

 – Okej… det är alltid något. Vi får tacka Timrå…

Kändes det som att det här var sista chansen att hänga kvar på tåget?

 – Ja, tittade man på pappret innan och såg att Linköping spelade borta mot Timrå så hade de en bra chans att vinna. Så att, bara rent innan matchen kände man att det här var en ren måstematch. Men sett till de matcher som är kvar, så är det också måstematcher allihop. Men tåget kanske hade gått lite längre ifrån oss om vi hade torskat och de hade vunnit nu igen.