"De andra kommer kliva fram" (Djurgårdens JVM-trio om luckorna de lämnar i DIF under JVM, galna kanadensare och varför det äntligen ska bli JVM-guld

Djurgårdens JVM-lirare Jacob Josefson, Marcus Krüger och Daniel Brodin. FOTO Marie Hallman)

Två givna och en överraskning. Så kan man beskriva Djurgårdens bidrag till JVM som inleds med match mot Tjeckien på annandagen.

Att Jacob Josefson (som var med redan förra året, men då mest var magsjuk och inte spelade så mycket) och Marcus Krüger (som gjort braksuccé i elitserien i höst) skulle få en biljett till mästerskapet överraskade nog ingen även om båda Djurgårdsspelarna intagit en ödmjuk hållning och själva pratat i termer som ”om jag kommer med...”.

Eh well. Med kom de, givna som sagt.

Lite mer oväntat var ju att Daniel Brodin kom med. Brodin som inte hade spelat en enda juniorlandskamp i hela sitt liv förrän han i november blev uttagen till den sista träningsturneringen före JVM.

Men det var, om jag förstått Pär Mårts rätt, Brodins stora hjärta som avgjorde.

Killen går ju fram som en bulldozer, helt respektlöst och orädd framför mål, så det känns ju helt rätt att ta med honom nu när buffliga Kanada förhoppningsvis ska besegras.

Jag samlade alla tre till ett snack i ett av landslagskläder och andra prylar fullt omklädningsrum under sista dagen hemma i Sverige, innan hela gänget drog över pölen. Och killarna var lite rastlösa i väntan på att få åka:

– Det ska bli kul att få komma iväg det ser vi fram emot, det är kul att det ÄNTLIGEN drar igång, säger Marcus Krüger med ett stort leende.

– Ja verkligen. Jag har ju sett fram emot det här länge... ända sedan förra året då jag mest var med och tittade på matcherna, eftersom jag blev magsjuk. Jag vet inte vad som gjorde det men det kom efter en match bara att jag mådde SÅ dåligt, fyller Jacob Josefson i.

Så du får ha någon av de här grabbarna som provsmakare i år då? Så du inte går på en till nit?

– Ja, precis. Det blir Marcus, det är han som får ta smällen i år, ha, ha säger Jacob Josefson med ett skratt samtidigt som han tittar på Marcus Krüger som glatt flinar tillbaka.

Det här är Krügers första JVM men också det sista då han kommer vara för gammal nästa gång. Just nu ser han mest fram emot:

– Matcherna. Att få spela stora matcher, det är det alla vill göra.

Kollade du sändningarna, mitt i natten, förra gången?

– Klart jag gjorde. Och jag såg inte så Jacob så mycket, ha, ha, säger Krüger med en kompispassning tillbaka till Jacob.

– Men jag satt ju där på bänken och vinkade, svarar han i sin tur med ännu ett brett leende.

Trion är inte bara spelare i samma lag, de känner varandra utan och innan och delar gladeligen ut och tar lika glatt emot pikar från varandra hela tiden.

– Men ärligt så satt jag bara och kollade och njöt, säger Marcus Krüger.

Och tänkte att du borde ha varit där eller?

– Nja, jag vet inte om jag tänkte så men det var mer att där vill man vara, nästa år då ska jag vara där...

Daniel Brodin tänkte detsamma:

– Ja, jag satt och tänkte att DÄR vill ju jag vara.

Och nu kom du med lite överraskande?

– Ja det var lite… vad säger man? Jag blev förvånad. Samtidigt så var det jävligt roligt. Jag hade inte en tanke på JVM. Hade aldrig ens tänkt tanken att han verkligen skulle ta med mig.

Varför tog han med dig då tror du?

– Hm, jag vet inte men jag ska väl stå för fart och fläkt antar jag, säger Brodin och får direkt en verbal propp av Krüger:

– Varför han ska med? Det undrar vi också, ha, ha, ha.

Sedan skrattar alla tre gott samtidigt som de puffar lite på varandra.

Jacob Josefson som var med tycker att det här mästerskapets lag är:

– Väl en lika stark trupp som förra året. Det är många (åtta stycken) som var med redan förra gången, som fått ett år extra på sig i elitserien och som vet vad som väntar eftersom de varit med tidigare, säger han.

– Jag tror samma sak. Att eftersom många har varit med förr - både tränare och ledare och flera spelare och folk runtomkring så tror jag att alla kommer komma mer förberedda. Alla vet vad som väntar, då kanske men är lite tryggare när man ska spela de viktiga matcherna, flikar Marcus Krüger in och kastar ett öga på Daniel Brodin.

– Jag tror också att erfarenheten kommer att avgöra. Det är många i laget som stått där inför 20 000 skrikande människor på läktaren, som vet hur det är. Jag däremot har ju ingen aning... men de säger att det är helt sjukt. Att det kan man inte föreställa sig förrän man är där, säger Daniel Brodin.

Jacob Josefson minns däremot och försöker förklara:

– Går det ens att föreställa sig sånt där? Jag vet inte. Jag hade aldrig väntat mig att det skulle vara så mycket tryck som det var då. Den ljudnivån som var när man kom in… var helt sjuk. Skulle jag försöka snacka med Marcus här (som sitter tre centimeter ifrån Jacob under intervjun) så skulle han inte höra mig. Inte ens om jag skrek allt jag orkade, säger Josefson.

– Mmm, de är svårt att föreställa sig hur det ska vara, så man vet inte hur man reagerar förrän man väl är där, men genom att man får höra via de som varit med så kanske man känner sig trygg, säger Marcus Krüger.

– Man blir mest peppad av det kan jag säga, fyller Jacob Josefson i.

Förbundskaptenen Pär Mårts har beskrivit förra JVM-finalen som ”ett gladiator spel” där alla kanadensare i arenan ” hade önskat att se oss förnedrade och nertryckta.”

Jacob Josefson håller med:

– Ja, det är väl lite i deras kultur. De vill visa att här är vi. Vi är störst, bäst och vackrast. Kom inte och tro att ni är något. Det är så de är. De söker med alla medel trycka ner en, genom publiken och sättet som de agerar på, säger han.

– Ja, det är kanske lite mer sånt där borta men samtidigt så kan vi inte ändra på vila vi är. Men vi får kanske gå på lite mer, har pratat om att gå utanför boxen och inte göra det de förväntar sig, säger Marcus Krüger.

Daniel, är du den som ska åka in och ställa dig i vägen där framför målet? Och vara kaxig?

– Jag vet inte men om jag måste så... visst gör jag det, säger Brodin bestämt.

Att nästan alla i laget är ordinarie i elitserien kommer att göra mycket, tror alla tre:

– Ja det tror jag vi har stor nytta av. Alla har fått spela mycket, på den högsta nivån som går i Sverige. Och då har man fått möta bra spelare och fått spela inför högljudda arenor här med, så det är bra, säger Jacob Josefson.

– Ja, vi har mött bra motstånd varje dag. Sedan har vi viktiga matcher där vi måste vinna varje kväll. Det är bra, man lär sig vinna varje dag, fyller Krüger i.

– Precis, det är en press vi har varje dag. Att man måste vinna. Det är bra att man är van vid det, håller Josefson med.

Att Sverige äntligen tar JVM-guld, det första sedan 1981, är målet. Men varför skulle just Sverige lyckas bra den här gången när många andra bra svenska lag misslyckats genom åren:

– För att vi vill vinna mest av alla lagen i år, säger Marcus Krüger snabbt.

– För att vi har gett oss själva chansen, hänger Jacob Josefson på.

– Ja vi har förberett oss hela säsongen för att vinna. Det vore grymt om vi kunde göra det, säger Krüger.

– Vi började prata om det redan på första lägret, satt upp mål, att nu SKA vi bara ta oss dit, säger Daniel Brodin.

Men samtidigt som Djurgårdstrion är i Kanada spelar lagkamraterna vidare här hemma.

Om laget kommer sakna sina juniorer?

– Nääää det tror jag inte. Fast man kan ju hoppas de saknar oss lite, ha, ha, ha, nä det går nog bra ändå, säger alla tre i munnen på varandra.

Hur kommer det ha gått för Djurgården när ni kommer hem då?

– Skitbra! De har förlängt segersviten till tio-elva raka segrar, tippar Josefson.

– Jag tror att vi (alltså Djurgården) kommer klara oss bra. Vi har så många andra duktiga spelare som kliver fram, säger Krüger.

– Precis, de andra kommer att kliva fram. Så är det, avslutar Daniel Brodin med ett jätteleende.

Jag bad killarna beskriva varandras roller i JVM-laget också:

Jacob Josefson om Marcus Krüger:

– Han kommer först och främst att bidra med stenhårt jobb. Vara bra både defensivt och offensivt. Vara en viktig nyckelspelare och så kommer han vara med och avgöra matcherna.

Marcus Krüger om Daniel Brodin:

– Han kommer att bidra med mycket energi och hårt arbete. Kanske vara lite av en gubbe i lådan, en sån som dyker upp och avgör. En joker...

Daniel Brodin om Jacob Josefson:

– Han har varit med förr så han står för rutinen, det är bra. Han har ändå varit där och sett hur det är. Sedan kommer han nog att hänga en del (mål). Sätta ett par sköna mackor och göra några fina mål.

Djurgårdstrion har föresten en egen, väldigt rolig, blogg från JVM. Med sköna detaljer om livet vid sidan av isen framför allt... som ni hittar på den här länken.

Gå in där så får ni svar på frågor som om det stämmer att Krüger handlar 90 procent av sina kläder på Polarn och Pyret, vem i laget som har ”två vänsterfötter” samt vem som häromdagen bjöd på en ” storslagen dansshow (tänk Carl-Jan i let's dance i bara susp och utan tänder)”.