"Fram till deras 1-3mål dominerar vi totalt" (Jacob Josefson om derbyt, att spela center, löftet om JVM-guld och DIFs fina höst

Snacka om skilda världar. Derbyseger med 3-1, fjärde raka segern och femte matchen utan förlust för Djurgården på de fem senaste. Eller elfte matchen utan förlust på de femton senaste om man vill räkna ännu längre tillbaka.

Och samtidigt sjunde raka förlusten för SSK vars uppförsbacke allt mer börjar likna ett såphalt Mount Everest.

(Foto Daniel Pettersson/Järnkaminerna.se)

Men Djurgården ser som sagt stabila ut, gör ingen kanonmatch varken i torsdags eller i dag lördag men lyckas ändå styra matcherna dit de vill. Och har skaffat sig en fin buffert neråt i tabellen som kan bli bra att ha under JVM då Marcus Krüger, Daniel Brodin och Jacob Josefson drar till Kanada.

Jacob gjorde sitt fjärde mål för säsongen. Han gjorde två i oktober, ett mot Luleå den 12 november hemma och satte som sagt den fjärde kassen nu. Han pustade ut rejält efter målet och jag trodde han drog en jättesuck av lättnad men så illa var det inte...

– Nja... det var väl mer att jag hade haft ett långt byte fram till målet. Så jag pustade mest för det, ha, ha, ha.

Okej. Men det var en månad sedan du gjorde mål senast?

– Oj, är det så länge sedan. Ja då var det på tiden... men jag var ju borta en fyra matcher där på grund av skada så jag kanske har lite jag kan skylla på det? Säger Jacob Josefson med ett leende.

Att det inte har blivit mål är inget som han har funderat så värst mycket på.

– Nä, så länge laget vinner spelar det ingen roll som vem som gör målen.

(Lite jubel efter 2-0.... Foto Daniel Pettersson/Järnkaminerna.se)

Äh, kom igen, är inte det värsta klyschan???? Klart alla forwards vill göra mål?!

– Nä men jag menar det verkligen. Faktiskt. Det spelar ingen roll så länge vi vinner. Sedan är det alltid självklart så att självförtroendet får sig en kick om man väl gör mål. Så är det ju, säger Jacob samtidigt som Mike Zigomanis glider förbi och konstaterar att:

• Han ska spela gitarr på julfesten senare på kvällen, bara det svullna fingret håller.
• Att det nog blir lite country bland låtvalet – eaaaaaagles kontrar Jacob då.
• Sedan slår Zigomanis fast att det snålas med assistpoängen och att flera i laget gått miste om några poäng i protokollet i flera matcher.

Nåja, tillbaka till Jacob. Som påverkats av den country som ”Ziggy” och Kyle Klubertanz spelar så fort de får fingrarna på cd-spelaren.

– Fast jag börjar gilla det lite nu. Det är okej faktiskt, ha, ha.

Hur tycker han då att det har gått för honom personligen så här långt?

– Det började väl bra men sedan hade jag en liten svacka ett tag. Men nu, de senaste matcherna, har jag gått tillbaka till att vara center. Jag känner mig mer hemma då, får pucken rättvänd. Som forward får jag den felvänd men nu som center så får jag pucken djupt neri banan, då får jag ofta mer fart. Sedan är det skönare att få pucken djup ner och transportera den upp och lägga en skön pass...

(Jacob Josefson, lite trött efter matchen. Och med betydligt kortare hår än vanligt. Ibland blir det så. FOTO Marie Hallman)

Får du spela center i JVM nu då? Förra året envisades Mårts med att ha dig som ytter...?

– Ja, det skulle vara bättre om jag fick vara center men Mårts har mest spelat mig som forward även om jag fått vara lite center där med de senaste matcherna. Och jag säger ju till alla att jag vill vara center...

Men det skiter alla tränarna i?

– Ja, ha, ha, säger Jacob med ett skratt och fortsätter:

– Fast jag tar det, jag spelar där jag får spela mest och är jätteglad att jag får åka till JVM. Det ska bli riktigt, riktigt roligt. Jag har sett fram emot det, trots att jag går miste om några matcher här. Men det är som det är, där har man inget val.

Varför är det så kul?

– Jo men det ska bli en skön upplevelse. Jag var ju med och kände på atmosfären förra året. Det ska bli lika skönt i år, jääääkligt skönt ska det bli att få

ta hem ett litet guld till Sverige, he, he...

Jasså, det blir guld, det törs du lova?

– Ja, absolut, det är därför vi åker dit. Det kommer att bli svårt men vi är minst lika bra som förra året och då spelade vi bra förutom i finalen då vi sjabblade till det. Men på träningarna har vi haft som tema att träna på just det som vi inte klarade av förra året. För att inte göra samma fel igen.

(Kyle Klubertanz och Mike Zigomanis jublar efter 1-0. Foto Daniel Pettersson/Järnkaminerna.se)

Okej... men du tillbaka till Djurgården. Det har ju gått väldigt bra nu, ni har bara fyra trepoängsförluster på de 15 senaste matcherna. Kommentar?

– Att det gått riktigt, riktigt bra. Det känns som vi har fått ett bra självförtroende i laget. Det där kommer successivt när man börjar vinna, då blir det inte panik om man släpper in en kasse. Som nu, när SSK gjorde 1-3 så blir det ingen panik utan vi vet att maler vi bara på så fixar vi det.

Det verkar funka om ni får en förlust eller två också. Det har ju inte blivit några jätteras när det väl blivit någon torsk eller två?

– Nä precis. Vi jobbar hårt och då blir det inga svackor. Så länge man jobbar hårt så förtjänar man de segrar man får, hårt jobb brukar löna sig med segrar.

(Andreas Engqvist, 3-0. Foto Daniel Pettersson/Järnkaminerna.se)

Hm, undrar vad de tänker i SSK om de får höra det, de jobbar ju hårt de med. Men vad tycker du om motståndet i kväll?

– Jag tycker att fram till att de gör sitt mål, till 1-3, så dominerar vi totalt. Sedan drar vi på oss lite utvisningar, då kommer de in automatiskt i matchen. Men i fem mot fem så dominerar vi matchen. Och gör dem dåliga. Men de spelar upp sig i andra och tredje men de har inga riktigt heta chanser. De får chanserna de har, de tar Stefan. Vi gör en stabil match, avslutar Jacob Josefson.

(Djurgårdsspelarna tackar publiken för hjälpen med numera traditionella segerkullerbyttor. Foto Hamid Shokatyan/Järnkaminerna.se)